KELPIE MED MINA ÖGON

Denna sida, och de om sheltie och finsk lapphund, har jag gjort för den som kanske är intresserad av kelpie och funderar på om en individ av just den här hundrasen skulle kunna passa in i ens dagliga liv.

Rashistoria finns på annat håll på nätet, så det jag skriver här är bara mina egna erfarenheter efter att ha levt med kelpie i ett antal år.

Att kelpien är en arbetsnarkoman som man brukar få höra är förvisso sant. En kelpie som inte har en funktion att fylla är ingen lycklig hund. Men det är stor skillnad mellan olika individer. En hund som är van att gå ett spår om dagen och dessutom valla ett par gånger i veckan är inställd på detta och skulle troligen ha svårt att varva ner om dessa uppgifter plötsligt försvann. Men en kelpie som är familjehund och följer med på dagliga promenader, med några aktiveringspass som till exempel att leta efter något här och där, kan också trivas alldeles utmärkt. En kelpie vill gärna att du gör saker tillsammans med honom. Så istället för att gå i sin egen värld på promenaden kan man kanske skicka hunden upp på någon stubbe eller sten emellanåt eller ”tappa” sina nycklar och skicka tillbaka hunden efter dem. Övningar av det här slaget uppskattas mycket!

Jag upplever att kelpie, under förutsättning att de aktiveras på lämpligt sätt, trots sin outtömliga energi har förmågan att koppla av. När det inte händer något finns ingen anledning att ”svassa runt”.

En kelpie älskar människor! Och har ett behov av att tala om det. För alla! Kelpies som bor så att de möter människor på sina dagliga promenader brukar lära sig att behärska dessa ”kärleksattacker”, som går ut på att till varje pris pussa alla människor i ansiktet. Hundar som bor lite avskilt och kanske inte träffar på så mycket människor tar dock gärna varje chans. Det är något att tänka på i uppfostran redan när hunden är ung eftersom alla människor, konstigt nog, inte uppskattar detta sätt att hälsa!

En kelpie som får rätt uppmuntran från sin förare gör i stort sett vad som helst för att vara till lags. Därför är det också viktigt att man är klar och tydlig i sina signaler till hunden. Förstår den inte vad vi vill så blir den ledsen. Man bör ha som grundregel i träningen av hunden att om det blir fel så har vi inte tillräckligt tydligt förklarat för hunden vad vi vill att den ska göra. Skulle allt gå på tok en dag gör man bäst i att strunta i träningen den dagen, för det finns säkert en anledning.

När det gäller att hitta på uppgifter till hunden behöver man inte vara så traditionell. I stort sett vad som helst duger, bara hunden får tänka och känner att den behövs. Man kan ju till exempel lära den att städa! Dammsuga blir nog svårt, men den kan i alla fall plocka upp saker från golvet och lägga dem i en låda eller liknande! Man kan också utnyttja hunden till budbärare mellan familjemedlemmar, både utomhus och inomhus. Antingen har man en sk rapporthylsa (en liten burk för meddelanden) på halsbandet eller också kan hunden bära saker i munnen. Ofta hittar en understimulerad kelpie på uppgifter åt sig själv. Då gäller det att vara uppmärksam och belöna rätt beteende och stävja fel så att det inte utvecklas till problem. Och åter igen att rannsaka sig själv; det kanske är dags för lite hjärngympa!?!

Tyvärr får många kelpies med stigande ålder för sig att de är störst, bäst och vackrast och har också ett behov av att visa detta för andra hundar de möter. Ett sätt att klara hunden från bråk är att den bara får umgås med ett utvalt hundgäng som den känner.

Kelpie kanske passar dig om:

*Du lever ett aktivt liv.
*Du vill och har möjlighet att tillbringa mycket tid med din hund.
*Du uppskattar en spontan hund som älskar att göra saker ihop med dig.
*Du (och din omgivning!) gillar leriga tassar och blöta pussar!

Du ska inte ha kelpie om:

*Du helst myser i soffan med en kopp te och en bok.
*Du vill ha en hund som bara älskar dig och är reserverad mot andra.
*Du vill ha en tävlingsmaskin. Kelpien kan förvisso bli mycket bra inom många områden, men det krävs mycket såväl innan man kommit dit som när man väl är där.

När man köper kelpievalp är det ännu viktigare än om man köper en ren sällskapshund att man verkligen får rätt individ i kullen. Det vilar ett stort ansvar på oss uppfödare att verkligen lära känna våra valpar så att vi kan placera rätt hund hos rätt förare.  

Tillbaka

Ingela Carlén 
Talgoxestigen 8
590 44 RIMFORSA
(3,5 mil söder om Linköping!)
Tel: 0494-202 25
Det går bra att ringa fram till 22!
ingela@skullebo.se